Jag har länge haft dåligt samvete för att jag flyger så mycket. Jag gillar ju miljön. Den är viktig. Men då har jag tänkt att det är min last. Alla har laster. Resor är min hobby och det är bara en variabel. För att väga upp det köper jag nästan bara närproducerad och ekologisk mat, använder finel och åker kommunalt. Det känns tungt idag, när IDG skriver:
Jag har ju en till hobby: Att ha IT-utrustning på för jämnan. Jag känner mig som koldioxidkvinnan, jordens fiende.
Just nu är det strömavbrott. Varje dag har vi strömavbrott. På kontoret gör det inget, där har vi en UPS som backar upp strömmen. Hemma gör det inte så mycket eftersom min dator har batteri. Men hemma gör det lite, för om man inte har någon ström så är det en hel del man inte kan göra. Man kan exempelvis inte vara på internet eftersom modemet behöver ström. Man kan heller inte ta en varm dusch eftersom vattnet värms upp av el. Det är svårt att laga mat eftersom det känns farligt att fumla med gasspis och eld i mörkret. Det man däremot kan göra är att fundera. Jag tycker att det är ganska skönt att inte kunna göra någonting. Oftast vara strömavbrotten bara i några minuter. Då hinner man i princip tänka på hur viktigt det är med ström. Det räcker. Nu kom strömmen tillbaka.
Om man söker på ”Indien” på aftonbladet.se så får man 2 träffar. Så stort va det när den där kabeln gick av. Inte så skoj att jobba med mjukvaruutveckling i Indien då:
