Tre timmar kvar tills jag åker. I väntans tider finns kan man upptäcka nya intressanta saker att göra. Till exempel att titta på när min husödla försöker äta upp en väldigt stor skalbagge. Jag kan rapportera att han misslyckades. Skalbaggen vann. Så funkar det här. Råttorna har makten över människorna. Skalbaggarna styr ödlorna. Tvärt om helt enkelt.

Snyggast i Indprovillan just nu är helt klart Daniels nya glasögon. Alla hos optikern tyckte att han var galen. Jag är övertygad om att hela newBEL kommer vara full med sjuttiotalskids snart.

Första och sista dagen på terassen. Så kan det bli.

När jag flyttade mellan våningarna för några månader sen, fick jag packa min stora väska fem gånger. Nu ska allt det ner i en och samma väska. Det ska även väga under tjugo kilo. Känns som en hel den prioriteringar kommer att göras de närmaste två dagarna. Indiska saker går före svenska saker såklart. Saker köpta här för fem kronor går före hemmaköpta saker för flera hundra. De finns ju ändå hemma. Kommer exempelvis att lämna min stickade halsduk som jag hade med mig. Den är fin och kommer saknas. Får hålla tillgodo med de femton sjalar jag köpt här.